Igår var det en månad sedan jag gifte mig. Det är märkligt. Jag trodde jag skulle bli stor och ansvarsfull när jag nu registrerat partnerskap i kyrkan. Det började bra. Jag städade, lagade middag, gick och la mig i tid och spelade endast måttligt med datorspel i två dagar men sedan brast det. Jag vet inte vad det var men jag tappade allt jag höll på med och satt uppe och spelade World of Warcraft inpå småtimmarna och åt chips. Allting var som vanligt igen. Jag tänkte, efter bröllopsresa när valpen kommer - då blir jag stor.
Bröllopsresan kom och så gjorde också valpen. Det var roligt att ta hand om den i ungefär 22 minuter sedan hade den diarré på golvet och jag ledsnade och satte mig och läste George R.R. Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire: A Feast for Crows istället. Och så gick tiden och jag var åtterigen upptagen med att fly verkligheten på olika sätt för undvika arbete och ansvar samtidigt som valpen sakta växte sig till ett allt större och vildare monster som aspirerade på att ta kontroll över hela min vardag men jag ignorerade den kallt. Ingenting kan ändra på mig, varken bröllop eller valp; nu står hoppet till att en unge skulle förändra allt. Jag skulle bli en utomstående förälder. Det är jag säker på.
Här kommer förresten även en bild från bröllopet för alla er gynnare som var där eller sket i att komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar